Mitt liv har gått från att leva drömmen, till en mardröm

Hej, 

Längesedan jag skrev nu, men allt har vänts upp och ner för mig för tillfället. I tisdags förra veckan inträffade det en stor polisrazzia här i Arjeplog på mitt jobb. Och nu sitter både min chef, och min älskade sambo i häktet i Luleå. Jag fick inte träffa honom i tisdags, och jag jagade rätt på hans advokat och därav kunde jag vara med på häktningsförhandligen i torsdags. När beslutet kom om häktning kändes det som ett slag i magen och tårarna var inte långt borta. Min sambo mimade "Älskar dig" och har nu skrivit ett brev till mig, som dock kan komma om flera veckor... Jag längtar efter att få det. Han är häktad fram till 5:e april och efter det får vi se vad som händer. Just nu väntar jag bara. Och det är jättejobbigt för mig. Jag vet inte om jag kommer kunna fortsätta jobba på restaurangen, för ännu har vi inte fått någon lön eller klartecken på att vi kan få öppna igen. Förhoppningsvis får vi veta mer om det imorgon. Bostaden får jag ha kvar, för tillfället i alla fall, och Nathalie flyttar in med mig. Jag håller på packa ihop alla sambons grejer, och det är väldigt jobbigt och tungt. Förhoppningsvis förklaras han oskyldig och får komma hem snart. Jag kan bara vänta, och be, för att det blir så. Jag vet inte hur man gör sånt här riktigt. 

 

Men, jag kommer försöka hålla mig borta från sociala medier ett tag. Tills jag börjar må bättre. Just nu är allt kaos och jag försöker bara härda ut dagarna utan honom... Nätterna är värst.