Bra start på dagen

Hej igen! 
 
Igår bestod dagen endast av telefonsamtal, möten och saker på att-göra-listan. Imorse vaknade jag vid 11.00 av att telefonen ringde och det var från häktet i Luleå förklarade dem. De satt med min kille och hade mig på högtalaren och vi fick tio minuter att prata. Igår fick jag nämligen reda på att jag är gravid och om allt går som planerat får vi en liten i December, därför hade jag ringt runt hela morgonen igår för att försöka få tag i något sätt att få meddela honom trots att han har restriktioner. Jag blev väldigt glad över att få höra hans röst, och han verkade må bra trots omständigheterna. När jag då berättade att jag är gravid så blev han otroligt glad, och jag vet att vi är väldigt starka i detta och vi kommer klara allt. Så nu har jag gått ut med nyheten till omvärlden, fastän jag inte riktigt hunnit smälta allt själv ännu haha. 
 
Idag har jag städat ur lägenheten lite och sorterat mina saker. Jag tar ner hans grejer i förrådet tills vidare, eftersom Nathalie och hennes kille flyttar in nu ikväll. Vi blir tre i denna "lilla" etta på 75kvm, men det känns skönt att slippa vara ensam, speciellt nu när jag är i den här situationen. 
 
Så, boende är löst månaden ut. Vi har fått tag i lön, och jag har bara kvar att hitta ett jobb i April. Jag var på arbetsintervju igår men de behöver inte någon förrän i Maj, så vi ser väl hur det blir. Året började otroligt bra, och nu kraschade det lite - men jag har en känsla av att det kommer lösa sig och allt blir bra i slutändan ändå. Det är bara kämpa vidare! 
 
 

Mitt liv har gått från att leva drömmen, till en mardröm

Hej, 
Längesedan jag skrev nu, men allt har vänts upp och ner för mig för tillfället. I tisdags förra veckan inträffade det en stor polisrazzia här i Arjeplog på mitt jobb. Och nu sitter både min chef, och min älskade sambo i häktet i Luleå. Jag fick inte träffa honom i tisdags, och jag jagade rätt på hans advokat och därav kunde jag vara med på häktningsförhandligen i torsdags. När beslutet kom om häktning kändes det som ett slag i magen och tårarna var inte långt borta. Min sambo mimade "Älskar dig" och har nu skrivit ett brev till mig, som dock kan komma om flera veckor... Jag längtar efter att få det. Han är häktad fram till 5:e april och efter det får vi se vad som händer. Just nu väntar jag bara. Och det är jättejobbigt för mig. Jag vet inte om jag kommer kunna fortsätta jobba på restaurangen, för ännu har vi inte fått någon lön eller klartecken på att vi kan få öppna igen. Förhoppningsvis får vi veta mer om det imorgon. Bostaden får jag ha kvar, för tillfället i alla fall, och Nathalie flyttar in med mig. Jag håller på packa ihop alla sambons grejer, och det är väldigt jobbigt och tungt. Förhoppningsvis förklaras han oskyldig och får komma hem snart. Jag kan bara vänta, och be, för att det blir så. Jag vet inte hur man gör sånt här riktigt. 
 
Men, jag kommer försöka hålla mig borta från sociala medier ett tag. Tills jag börjar må bättre. Just nu är allt kaos och jag försöker bara härda ut dagarna utan honom... Nätterna är värst.